Att få lyckas i skolan

Att få tid att reflektera över sitt arbete är kanske en av de viktigaste faktorerna för professionell utveckling. Ikväll sitter jag på tåget hem efter två långa dagar av uppdrag och ägnar tanken åt den svenska skolan.

Beroende på perspektiv och erfarenhet ser vi olika saker. Jag ser ofta de elever som, av olika anledningar, inte får möjlighet att lyckas i skolan. Vars behov kanske är för stora, för komplexa eller för annorlunda. Eller, om vi vänder på det, vars miljö inte är anpassad för dem.

Jag ser också många gånger hårt arbetande skolpersonal och utslitna föräldrar. Men framförallt så ser jag trasiga barn. Unga individer som misslyckas om och om igen.

Vi är många som vill de här barnen väl. Vi är många som kämpar för dem varje dag. Men något i systemet står inte rätt till.

Ganska nyligen satt jag med i ett sammanhang där många olika sociala företag och aktörer inom civilsamhället skulle diskutera fram lösningar för hur alla barn ska klara skolan. En uppgift var att ta fram ett förslag på ett skifte att arbeta mot. Mitt förslag, som inte blev en del av slutprodukten, var att skifta synsätt i hur man ser på stöd och anpassningar inom den svenska skolan. I dagsläget är det något som ofta tas fram när eleven redan börjat misslyckas. Jag tycker att stöd och anpassningar ska finnas på plats från början i mycket större utsträckning - fritt att välja bort om det inte behövs. Lite som ett förebyggande smörgåsbord.

Till sommaren 2023 kommer grundsärskolan och gymnasiesärskolan att ändra namn till anpassad grundskola och anpassad gymnasieskola. Det här med ord är ju starkt och ”särskola” klingar inte alltid positivt längre.

Men jag tänker stilla, när tåget dundrar fram i höstmörkret, att det är en smula olyckligt att det på grund av ordvalet kan låta som att vi har en skolform MED anpassningar och en UTAN. Vilket ju självklart inte är fallet. För alla elever ska ju få lyckas.

Eller hur var det nu.

/Johanna Ellström

VD/ägare för MotivationsMentorerna