She believed she could, so she did

För några dagar sedan fick jag en fråga av mina älskade ungar här hemma. De frågade vad som är det viktigaste som jag lär “mina” barn på jobbet. Först gissade dem; kunde det vara läsning, att kunna räkna, att prata eller leka? Allt det är ju väldigt viktigt, svarade jag! Men det viktigaste som jag vill lära alla barn är mycket större än så.

Det kommer dagar när både vardagen och arbetsdagen kan kännas överväldigande. Det finns högar och åter högar med olika arbetsuppgifter men inget tycks bli gjort. Allt känns tungt och svårt och… omöjligt. Duger jag? Klarar jag ens av det här livet som jag har valt? Har jag något att komma med överhuvudtaget? I ärlighetens namn så är de här tankarna inte alls ovanliga i mitt huvud. Men jag har en superkraft. En kraft som jag lärt mig av min mamma - som är min största idol och förebild.

Hon har lärt mig att försöka igen fast än det är svårt. Hon har lärt mig att be om hjälp och att ta hjälp när det behövs. Hon har också lärt mig att sätta gränser. För att ingen klarar allt och ingen SKA behöva klara allt. Vi är alla mänskliga. Och alla människor blir trötta ibland och alla människor kan göra fel. Det viktiga är att alltid komma igen. Att resa sig och aldrig ge upp. Det är att vara stark.

Modig är bara den som gör något som den egentligen inte vågar.

Efter sju år som egen företagare tar jag nu ett stort kliv framåt och ska våga prova något som jag aldrig gjort förut. Jag ser fram emot min resa med både förtjusning och spänd förväntan. Något viktigt och stort väntar. Precis som jag vill ha det.

Så. Vad är det viktigaste som jag vill att alla barn ska lära sig? Det är att du är bra precis som du är. Att du kan klara allt du vill genom att inte ge upp. Att det är genom träning och övning som man blir bra på något och att den som kan övervinna motgångar är den som växer, inte den som aldrig ställs inför utmaningar. Barn ska få lära sig att det viktigaste inte är vad andra tycker utan fråga sig själva “är JAG nöjd?”. Den som inte är nöjd kan alltid göra annorlunda. Och den som ÄR nöjd ska stolt klappa sig själv på axeln och njuta.

Idag är det fredag och trots alla högar med arbetsuppgifter som ligger på skrivbordet runt omkring mig så väljer jag att se det jag faktiskt klarat den här veckan. Och ge mig själv en varm klapp på axeln. Bra jobbat, Johanna.

Föregående
Föregående

Så oerhört arg

Nästa
Nästa

Tidiga insatser, tack!